Det är sjukt svettigt
att ha sommarlov i livets öken
och att leva ovetandes om dess grymhet.

Jag sänker min hink mot brunnens botten
för att bli varse om vattnets alla möjligheter.
Fruktan över en plågsam död
firar raskt upp en stjärnklar stråle källvatten.

Som en grundstött färja bryts jag sönder
vid tanken att sommarlovet nått sitt slut

och att jag måste leva igen.