Bittert bits tungan ihop av sorg
och bitter är saknaden av sann kärlek.

Kroppen sjunker ihop och förtär glädjen
i vandringen mot den yttersta dagen.

Livet syns alltför avlägset för att älska.
Bara mödan väcker tankarna om frid.

Sensommarfasan sträcker ut sina drömmar
mot höstens mörka stormar med regn och snö.

Bistra tider nalkas oss obönhörligen.
Inte om, utan när.

Vad blir det nu av alla löften?

I svekets tidevarv,