Hon bär en klänning i moln. Vit i sepialjus

Hennes huvud, nacke och axlar omvärvs av moln

tunga regnfyllda


Vem hon är?

Ett med vindarna, de späda armarna famnande
steppen och tistlarna

kjolen en utslagen orkidé


(Är hon en oro i människornas sinnen?)


Aldrig förklädd i någon sorts fångenskap, nej i moln