När mitt mål blir vägen
och solen dess ledsagare är jag
slutligen helt fri,

från det liv i lås som gräver djupa
avgrundslösa hål i en svärtad själ,

nyanseras av bedövande gömmor som
sakta fritas från de bojor av obesvarad kärlek

du finns där ute,
du som söker liksom jag,

kan valen föra oss samman och bilda gemensam blick?
där brutna skuggor klipper av sina band med allt som
avbryter vår rätt till existens i famn,

vi finner alltid dåtidens leende medan nuet
berövar oss vår rätt att finna lycka,

det är en evig vandring tills vi finner

att inget steg behövde tas,
att inget ljus behövde släckas

jag vet att du finns där ute,
du som söker liksom jag.