stormar som mojnar i små laguners närvaro
riktar sin enda tanke mot de små som längtar

suktar efter mening och förklaring
medan rättvisan dör i orättens fotspår,

empati blir slagord i jakten att försvara
och ingen utnämns att hängas högst

för min Gud finns inte,
aldrig existerat i de mörkaste vatten,
aldrig funnits i de ljusaste av världar,

Han ger trösten ett ansikte,
hoppet en tro,
kärleken en förståelse
och mörkrets sitt ljus.

men min Gud finns inte,
som lyfter mig till förståelse
att sanning bara är av nyans

slagna som reser sig igen,
vandrar vidare med förnybar styrka,

sorgens ansikte som ständigt vänder
andra kinden till och profiterar där
olyckan ständigt regerar

och min Gud finns inte,
som ska lufta min lungor,
rena mina händer
och visa den väg som kommer att bära

hem.