Det du försöker säga.
Det säger mig lika mycket
som innehållsförteckningen på finska längst ner på godispåsen.
Bokstäver i konstig ordning utan sammanhang.
Så jag sätter på radion.
Så högt det går
och väntar
men den spelar aldrig vår sång.
Jag viker svalor av breven du skrev.
Jag vet inte varför.
Jag vill ju inte det, inte förstöra.

Du ringde igen
säger att vi ska at ett tåg
ett natttåg till Kiruna för att sedan åka vidare
vända söderut igen.
Umgås på tåget,
och skylla på att vad annars ska man göra på oändliga tågresor.
men det var ju bara därför.
för att få umgås.
Som vi åker tåg.
Så ska vi göra till pengarna tar slut och vi hamnar i Berlin.
Där ska vi vända på dygnet
och älska varandra
sådär som vi såg en gång på en konsert.
Han frågar om jag kommer ihåg.
Självklart gör jag det.
Vi hade sett det perfekta paret framför oss
kyssnades i takt med musiken.
nu skulle det bli vi.
Och vi skulle få en lägenhet av en man vi träffade på gatan
där skulle vi bo
drunkna i film
och jag skulle tapetsera väggarna med negativ
på oss.
för att minnas.
allt.

men så var det inte.
blev aldrig så.
Dina ord säger mej fortfarande inte mer än innehållsförteckningen på finska.
Även om jag vill.