-”Nu när vi ändå sitter här båda två och väntar så kan vi väl prata om något. Jag känner ju inte dig så väl, men något ska vi nog kunna hitta på.”
”Javisst. Prata på du.”
”Hänt något roligt på sistone då?”
”Nja, inte direkt. Jobb, jobb och jobb. Ungefär så. Det här är min första lediga kväll på länge. Själv då?” Sa hon och kom på sig själv med att det här snart kanske skulle kunna börja låta som en msnkonversation, men ja och nej svar samt några okej. Därför lade hon snabbt till: ”Jobbar du också?”
”Nej, eller jag pluggar, men jobbar bara extra på ica. Inget jobb jag vill ha i framtiden, men man får ju lite extra pengar.”
” Ja det är ju bra. För studiemedlet kommer man inte långt på kan jag förstå. ”
”Nej inte direkt.”
”Och då skulle man nog inte ha råd med riskakor.”
”Va?”
”Oj, jag tänkte lite högt. Hehe, men du ser ut att vara en sån person som gillar riskakor. Gör du det?”
”Ja, de är väl helt okej, men jag äter de inte så ofta.”
” Okej. Jag äääälskar dem.” Sa hon och kom på att hon kanske drog ut lite väl länge på älskar. ”Jag skulle kunna leva på dem.”
”Hehe, ojdå. Så pass.”
”Ja, jag har faktiskt länge tänkt på att jag skulle vilja ha en vän som är gluten allergiker. Bara för att alltid kunna köpa nya och skylla på det faktum att jag måste ha dem hemma ifall att kompisen skulle komma hem till mig. Eller tänk, att hon eller han är hos mig och jag skulle ta en macka, men i och med att jag inte skulle ha köpt hem glutenfritt bröd, så skulle vi få frossa i riskakor.”
”Hehe. Men du har inte tänkt på att det är synd om kompisen som är glutenallergiker då?”
”Nja, men den personen skulle ju vara van vid det.”
”Men ändå, hur kul kan de vara.”
”Den har ju mig att äta riskakor med.”
”Ojoj, vad fort klockan gick. Nu måste jag kila till tåget.”
”Okej. Ha det fint!”
”Du med.”
När han hunnit tio steg bort så vände jan sig om.
”Om jag hittar någon glutenallergiker någon gång så ska jag hänvisa personen till dig!”
”Tack.” Sa hon och skrattade till.