Tomma papper
stirrar på mig
Men jag orkar inte
se tillbaks

Jag vrider och vänder på orden
låtsas att någon förstår
Fast jag vet ju egentligen
att det inte är så

Gång på gång
blickar jag bakåt
rädd för det som finns just nu

Jag hatar att jag ältar
men plågas så hårt
när känslorna aldrig blir till ord

Och sorgen ler mot mig
med vakna ögon
berättar
att den är min och
ingen annans att se