Då jag satt där
en vilsen liten flicka med stora nyfikna ögon, trodde jag inte att livet skulle ha så mycket att bjuda.
Lite bra,
lite av det dåliga och så runt och runt tills man antigen säger stop eller kroppen själv.
Ev virvel av känslor av tårar av skratt.
Än idag så brukar jag sitta och stirra mot himmelen och försöker tyda små signaler så att jag kan förbereda mig på antingen tårar eller skratt.