du kan inte gömma dig
när din egen hjärna
är monstret

rita en egen jordglob
med lite mindre miljöförstöring
utanpå och inuti
naturkatastroferna
finns inte bara
i naturen

man kan ramla
utan höga klackar
halka
utan hala golv
du går med spikskor
som har spikarna inåt
anstränger dig för att rivsåren
ska vara ständigt röda
istället för att vänta
på en oförberedd attack

dina lyckokickar skjuts iväg
med tandådalens snökanoner
sprids ut över marken
och smälter bort
luften behövs
till alla världens badbollar
dina lungor får ställa sig
sist i kön

du kan sparka för att dölja
att det är du som ligger ner
skrika för att glömma
att det är du som ska höra allt
krossa rutor
trots att det är dina egna styrkor
som förvandlas till glasbitar

men du ville ändå aldrig ha det här livet