jorden gick inte under
men jag vet inte
om jag egentligen hade brytt mig

när året var nytt
kom betygen på papper
och livet skulle öppnat
dörrarna
men tjocka brev med examensbevis
kändes bara som ett litet måste
jag prickat av
åren som jag ägnat åt
att hålla ihop för andras skull tog slut

och det gick inte att låtsas längre

medicinerna i blodet
bytte av varandra
andra periodens sjukhusarmband
var bleknat av veckorna
februari var den hårdaste
kampen mot ångesten
och jag hängde inte med
när oktober gick över till november

sex veckor är inte mycket på ett år
men de andra 46 flyter runt i mörkret
timmar när marken alltid färgades grå
dagarna med en käftsmäll
från självaste livet

jag önskar jag kunde förtränga
kroppen som tappade kontrollen
när armarna som alltid slår inåt
rörde sig utåt
när benen såg sin chans
att bryta sig loss från reglerna
och illamåendet dyker upp i hjärnan
vid minsta tanke på det
jag aldrig kommer minnas

jag slutade med nyårslöften
när åren började gå ut på att fortsätta orka
så nu vågar jag bara hoppas
att 2013 blir
lite bättre