Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
anna 2001 i nov


spegeln

Anna längtade sig långt bort och stirrade genom det vattenfyllda fönstret. I fönstret avtecknade sig de andra eleverna som mörka skuggor. Regnet piskade rutorna från en ljusgrå, färglös himmel. Tillbaka kom hennes egen spegelbild med blå ögon av regn.

I blicken fanns drömmar på vilken fantasin klistrades och längtan växte. Kärlek, tro och hopp var värdelösa ord utan att kunna delas med någon som var äkta underbar och stark. En enda blick från denne unge man och hon skulle vara hans och förlorad i honom för alltid...
Visst fanns det pojkar som sökte hennes blick men utan att ha någon aning alls. Deras långluggar kretsade som korpar runt deras tomma ögon och innehållslösa ord.

Plötsligt kände hon sig kraftigt andfådd och upptäckte att hon sprang för allt vad livet var värt. Marken var fuktig och runt henne vilade stora träd vars uråldriga skuggor följde henne med blickar i dimma. Spegeln hade också fångat ett ansikte som framträdde i den blöta rutan.

Det ljusa håret, ansiktsdragen och de bruna ögonen som log varmt var som en filt av lugn och spänning i en och samma blick. Hon tänkte inte utan stannade i hans blick, hans säkra närhet och rörelser. Då han försökte tala med henne lät språket som svenska men för länge sedan..

Han lyfte upp henne på vagnen som drogs av två hästar och hon fördes bort mot skogen. Han log mot henne och hans ögon saknade skuggor, slöjor och lögn.

Han lyfte ner henne från vagnen och medan solen fortfarande fyllde fälten med guld strök han hennes kind. Han log tyst och tittade djupt in i hennes ögon, inuti henne, och de möttes i en kyss utan att blunda.

Vakna! Med ett ryck öppnades hennes ögon för att möta klassens skratt och hån...men det gjorde inget.




Prosa (100-ordare) av Nils Järn
Läst 328 gånger
Publicerad 2012-09-29 01:40



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nils Järn