Det var sjätte året efter mörkrets inbrott alldeles innan nattgryningens hägringsljus gjorde himlen sådär otroligt vacker. När månen syntes visste vi att det blev varmt väder i månader. Varken den förbannade kylan eller de smutsiga kryphålen under Storhytten behövdes på ett tag.

Valdens skuta seglar med sommarvinden mot norr och mot friheten bortom fallskogens tunnlar och i säkerhet över rotlemmlarnas levande dödsväggar av strypgräs, stod på en stor griffeltavla. Tag plats, tag plats ropade rorsmannen i sin skinande lur och pekade mot den lugna skyns ensamma moln. Luftskeppet var förtöjt av fyra kraftiga rep.

Han skrattade gott när vi passerade i våra skitiga skjortor och slitna stövlar, -Hahahahahah!!! Nu kommer skitynglen från glödtorvshålen!! Hahahaha!! Tom Valdens hette jäveln som skrek. Han var en stark man med fara i blicken och stirrade han längre än 5 sekunder på dig var du märkt! Ingen, inte ens en ung torvplockare som vi kunde säga nej till en utmaning sådan var lagen. Vi tittade ner i marken när Harkland plötsligt visade sig i andra änden av hamnen. han log när han såg oss och vinkade glatt.

-Utan glödtorv...kan du inte styra Soaring Molly bland molnen ens med fisarna ur din feta skitröv skrattade Harkland Frej tillbaka mot den store mannen på båten!! Genast höjde rorsmannen näven för att utmana vem det än var av oss som hade mod nog att våga öppna käften.

Då han såg Harklands gestalt log han snabbt och jävligt ödmjukt tillbaka..-jaja du är minsann rolig du, sa han...Vi log när han påminde båtsmannen atrt vara snäll mot oss pojkar. -Jaaviist sa han ...och vek ner sig. I storhytten fylldes skålarna med hett kålkött och med bildningens gåva vore jag nöjd nog att kunna skaffa ett stop ljummen smuggelkwhiskey.

Jag erbjöd mina kunskaper i räkning och en skeppare som jag hjälpt tidigare gav oss mörkt bröd, vars en hängmatta på sin skorv under natten och en pava whiskey att dela som bröder. Det var jag, deke och savvy. När jag vaknade till såg jag Savvy sitta och slipa torvkniven med sina rakbladsvassa brynplåtar. Smutsen i ansikten rann med svetten nedför haka och hals när han bet och sög i sig saften från en rödmelon.

En mistlur som kunde väckt alla världens döda Skriade och skräcken fyllde oss snabbt som ett fallande luftskepp. Smärtan i öronen var nästan olidlig! Hela hamnen tycktes vakna på sekunder! Kartläsare, matroser och handlare sprang som yra höns på kullerstenen där nere. Ovanför oss kastades glödbollar..från ankommande luftjägare mot de skepp som låg i hamnen och vad jag kunde se var det tre svarta konskepp med värens soldater som nu försökte borda Soaring Molly som besvarade elden med brinnande pilar. Värens soldater skickade pojkar som oss till gruvan eller i döden och vårt värde var lika med noll. När två skepp med soaring molly i spetsen lyckades lösgöra sig och bränna Glödtorv med full kraft...tog hon samtidigt eld!

Den svarta häxan från molnen brann ymnigt och röken liknade blod som rann från hennes skrov. Vindslupen på vilken vi sovit hade kapitulerat och kaptenen lämnat över befälet till väringssoldater. Deke knuffade mig och Savvy och han verkade ha sett något som rörde sig smygande i röken alldeles under de tre konskeppen som nu verkade tagit kontroll över hamnen. -Det är inte mer än sex sju meter viskade han..Vi måste hoppa rakt ut från luftstationen och snabbt om vi inte vill ha en batong i huvet eller en väringsabel i ryggen. Plötsligt visade hon sig, Skuggladyn..och avfyrade sina två kanoner! Två av konskeppen klövs av den första salvan som med glödstenar brände både soldater och skepp. När röken skingrats var det endast ett konskepp kvar och ett dussintal soldater. Ysnethi låg spöklikt stilla i luften och det konskepp som fortfarande hade levande soldater vågade inte längre röra sig.

Inte många hade sett henne och jag hade aldrig tidigare skådat ett luftskepp så vackert! Hoppa över då! Skrek Harkkland och visade sig i fören. Soldaterna släppte sina vapen instinktivt och jag svär jag kunde se några av dem darra av skräck!

När Ysnethi lyfte från hamnen närmade sig ytterligare fyra konskepp men gav genast upp tanken på att förfölja..Ysnethi var alltför överlägsen i hastighet.
Vi steg till 5000 och Sasmins 4 månar blänkte av silver den natten när vi flydde, Harkkland tände sin pipa och han sa...sov pojk!