De mörka gestalterna skrämde fasa i ögonen på den Gamla kvinnan som hårt höll sin lille Gustav i famnen. Hästarnas frustande, skramlandet av både lans och svärd och fogden själv som pekade rakt på Gitte och tog högt till orda!
-Med vilken rätt har du bestigit berget din trollpacka, sa han medan de andra männen som alla bar emblemet av kungens trofasta riddare skrattade och förvånades att hon klarat stigningen så långt upp.

Berget fylldes med fotfolk som ställde bord och stolar vid öltunnor och ekplankor som lyfte tältdukarna. Mat bars fram och fat och glas ställdes åt herrefolket.
-Nå? vad säger ni pojkar? ska vi låta piska henne?
Kvinnan bad på knä och samtidigt gled pojken ur hennes famn.

Darrande stammade mormor Gitte till svar att -ingen rätt hon hade utan endast en stor fångst och viljan att komma hem till byn innan mörkret och vargen kommer och tar henne och barnet.

-Varifrån har du stulit all den här fisken, frågade en av fogdens riddare? Pojken har lockat fisken ur forsen, han kommer att bli en stor magiker!
De skrattade alla t o m tjänstefolket högljutt åt detta! Det är sant sa pojkens mormor.
Precis då fogdens män skulle till att gripa kvinnan som låg på knä framför dem och bad för sig och pojken hände något.

Plötsligt drogs en vagn fram av två fantastiskt vackra hästar. I vagnen satt en mycket vacker ung kvinna och i famnen höll hon en liten flicka, kungens systerson.

Då hon skulle till att stiga av vagnen gled greppet om hästarna ur hennes händer de stegrade sig och for i full fart mot kanten! Fogdens ansikte byttes till ett yttryck av panisk skräck och kvinnan skrek efter sitt barn som var kvar i vagnen.

Allt verkade förlorat då Gustav plötsligt gick fram till stupet och balanserade på de vassa stenarna, längst ut vid kanten.
Fogdens ögon höll på att trilla ur huvet på honom när han såg vad lille Gustav gjorde. allt liv stannade upp som genom en knäppning med ett finger.

Gustav satte upp händerna mot hästarna som genast stannade av och blev lugna som en stilla dag i hagen. Han pekade mot kvinnan och hästarna lydde och vände tillbaka in mot säkerheten till synes alldeles av sig själv.

Fogden stirrade fortsatt då han gav tecken att släppa kvinnan som åter tog den märklige lille pojken i sin famn. Två fotsoldater hjälpte nu mormot gitte hem med fångsten och de tittade båda med rädsla på den lille pojken som lugnt somnat i famnen på sin mormor.

Med sig bar hon även kungens sigill.