Slagen av naken hand,
som annars smeker min sömn,
som annars rör mig varsamt.

Fångad av släckta drömmar och fryst
av förkolnad hetta,
det som kunde vara enkelt dog sakta
när det levde som bäst.

Öppna sinnen som fästes med staglina, fick
aldrig rymma från det dårhus som kallades för liv.
Hur mycket det än flyr så sluts cirkeln allt närmre kärnan
av oförståndets kraft.

Slagen av naken hand,
som annars visar vägen,
som annars lyfter min splittrade vetskap.

Det finns inga väderstreck kvar som visar vägen hem,
inga kompass som visar riktning.

Många har brottats och slagits förgäves trots mjuka
händers vackra siluett.