... är speciellt
när det handlar om känslor
eller annat av mer personlig karaktär

... att de som läser och tar till sig
det vi förmedlar från våra innersta rum
inte behöver bry sig 
om något annat än det 
som just de berörs av och tycker om
av det vi förmedlar ... 

Ibland är det på sin plats
med att göra det man känner
till någonting mer
generellt allmängiltigt
för att den som läser ska
kunna läsa in sin egen person
och tillika aktuella eller tidigare situation
i det vi förmedlar ...

Det är helt ok! 
Och till och med en god ambition i sig ...

Men när det blir till
intet annat än tvång och krav
på att vi för att få publicera
det vi känner inom
måste göra det mer allmängiltigt
för att det ska kunna
bortrationaliseras
genom att det generaliseras

Då är det enligt min mening
hög tid att börja fundera över
vad vi egentligen vill

Ty vi älskar
vi känner oss ensamma
ibland svikna
andra gånger ilska och föbannelse
inom oss råder och måste få komma ut

och alla mer eller mindre behöver
någon som
tycker om
bryr sig om
engagerar sig
och som älskar och också behöver

Behöver få känna 
att det finns fler 
som lever och ser
utifrån sin egen personliga position
i en verkligt existerande situation

utan att tvångsmässigt
göra allt till någonting
speciellt generellt
och allmängiltigt

som exkluderar 
varje litet uns
av tillstymmelse
till möjlig känsla 
av verklig inklusion ...