tröttheten
handlar inte om nätterna längre
den sprider sig genom hjärtats kammare
jag har 54 kg kropp
och två ton tankar

luften ändrar färg
för varje meter i sekunden
syret rensades ut
för evigheter sedan
jag är invirad i svarta lakan
strypsnarorna väntar i alla buskar

jag har diplom
i flyktbeteenden
bockar av skadegörelse
mot mig själv eller mina konton
lagrar känslan av
lyckan och kickarna
vingslagen som känns i bröstkorgen
sekunden när andetagen börjar komma
utan att man måste kämpa för det

men det finns aldrig några genvägar
när sanningen trycker mig mot väggen
käftsmällarna drar fram
alla hemligheter

asfalten är kvicksand
och hjärtat slår i tredubbel fart
trots att andningen strejkar
de kan ta rör och plastmuggar
men ångesten syns inte på provstickorna

dagbokslås står i vägen
för alla riktiga meningar
och betongen har aldrig varit
så hård att falla på