Panik

Nu kommer den igen
Nu vill jag bara dö
Springa, springa, springa rätt in i döden
Bort från alla
Bort från alla er som jag oroar och tär på
Jag älskar er så oerhört
min familj
mina vänner
Ni som finns, men som jag bara inte kan ta emot
Jag vill bara dö
jag ser ingen framtid
jag väntar in döden
Paniken kramar mitt bröst till en minimal , minimal liten knut
Jag kan med knapp ork pressa luft igenom den klumpen
Orken är väl den som retar mig mest nu
Egentligen finns den inte där men ändå håller den mig vaken och jagar mig
Jag vill bara springa, springa ifrån allt, ifrån er
In i skogen
långt
Tills jag ramlar, stupar
Tills allt slut
Tack för all hjälp ni ville ge
Tack för det stöd ni försökte trösta med
Men så mycket hänger ändå på mig och på min vilja och kraft
den finns bara inte
Jag varken vågar eller vill komma upp till ytan igen
Jag vågar inte falla igen
Vågar inte ställa mig i skottlinjen igen
Jag krälar hellre här nere tills det är slut
Knuten, krampknuten kommer att ha ihjäl mig
Jag vet