... brukade min lille son
ofta fråga mig en hel del om

Saknar hans funderingar
då våra små pratstunder kring
dessa förunderligt intressanta teman
är någonting jag saknar
och tyckte så mycket om ...

När han försiktigt frågade mig
om jag trodde på spöken och sånt
blev han rätt glad när jag 
berättade för honom att 
jag är rätt flexibel 
när det kommer till vad jag tror på
och inte tror på i vår tillvaro ...

När frågan mer specifikt
kom in på om 
det kanske kunde vara sannolikt
att det fanns riktiga spöken
och att de kanske till och med
fanns här hemma hos oss
och mer specifikt 
då i min sons rum
kring hans säng
när han ska till att sova ...

... Då brukade jag säga till honom
att det högst troligen var någon 
eller några själar som valt att stanna kvar
för att vaka över honom 
- Inte för att de när någon önskan om att skada
eller på annat sätt skrämma honom ...

... utan mer för att de var själar efter
människor i hans liv som bryr sig om
tycker om och vill skydda honom
från allt ont som finns i tillvaron i allmänhet
och livet i sig i synnerhet ...

Och så då min ofrånkomliga avrundning
på diskussionen om dessa företeelser ...

- Det finns ingenting du behöver frukta
eller var rädd för när de handlar om dessa
själar, andar eller spöken som du benämner dem ...
... De själar vi däremot har anledning att
akta oss för i våra liv 
är de som finns ibland oss i levande livet
och som alla dessa själar och andar från andra sidan
försöker skydda oss mot genom sin närvaro ...

Då brukade han krypa upp hos mig
och krama om mig
riktigt nära
riktigt länge

... Det tyckte jag så mycket om ...

- Saknar våra små ovetenskapliga
men ack så intressenta
små förtroeliga kvällssamtal ...