Vi var som en låt utan någon text
Som en slinga utan ljud
Fast som existerade trots oddsen.
Trots människors frätande tyckande

För fast vi inte borde fått finnas så var vi där
och gitarrerna och pukorna klappade i en slags överjordisk
takt
så vi visste att vi fanns
Vi var det enda som var på riktigt.

Och ni förstod
tillslut
Fast ni aldrig rörde världen med mina fingertoppar
aldrig kände något på riktigt
Ni hörde vad gitarrerna spelade och
det fick inte låta så.
Inte för era känsliga öron.

Världens värsta recensenter.

Strängarna är förstörda nu.
Någon slog sönder dem
precis när jag befann mig i en sorts refräng
Sjöng för fulla hals om hur allting
var vackert
tillsammans med dig.

Jag hör dig inte längre
och det verkar som att vintermörkret spelas på repeat.