Tids nog slösas betydelsen bort,
förverkad av slutgiltiga beslut
som rensar samvetets röster.

Du har sprungit gatlopp naken,
visat din kropp till högstbjudande
och fångat stunden som om det vore
det sista andetaget.

Kunde ha offrat allt, slagit ihjäl timmar
som etsade sig fast i synen.
Istället går vi på varsin sida av vägen
med blickar mot ångad asfalt av hällregn och storm.

Förmultnade grönskan hånler mot ben i flykt,
som rusar mellan berusningen och sannskriftens
förbannade svärta.

Varje minut är ett liv i spillra,
varje timma en plåga i den vackraste av vyer
och varje år ett skäl att ständigt blicka bakåt.

Stolthet som studsar evigt mellan smala väggar
skapar mer energi att slåss, att segra och slutligen
få vinna,

helt ensam.