Ännu ett ansikte i mängden

ett till par tomma ögon

med iris av de nedrigaste tankar

blanka och tysta

ännu en ensam själ

ett skrik på hjälp

i min annars så tysta kropp

en glipa av existens

urholkad och sliten

Så fel en tillvaro kan kännas utan ett vittne

ensam, skändad och meningslös.