Och jag vågar inte ens hålla om minnet av dig
Det spelas välbekanta ackord
i en lokal här ikväll
Kommer inte dit för att titta
vill inte riskera en inom-mig-smäll
Ögon som spärras upp som på spänn
Blickar som påminner om sådant vi pratade om
för väldigt längesen
Då när vår ungdom var grön som våren
och vi var som nyutslagna löv
trots att molnen hängde inom oss
undrar om jag var alldeles kärleksdöv
Och nu när natten sänkt sig
för de säger att det visst är höst
spelar ni pianotoner från sommaren
som ger oss dödliga en illusion av tröst
Att det alltid ska kännas så mycket
och att man inte får vara ifred
från hjärtklappning och pirrande tankar
som tycks knäcka sönder en
led för led