Kärlek kunde strös på öppna fält
och avslutas med underbar flätning av ljus.
Så rent i sin linda att inget längre kunde
förändra.

Stod ensam och stark i höststormen,
fångade de sista tankarna som skulle
bricka den lycka som ett sista minne
av skurna ådror.

Alla når sitt slut,
då riktning och mål längre saknar betydelse,
då vägar inte längre finner mening
och spår av en eldsjäl som sakta slocknar
och lämnar över sitt arv.

Vi hade älskat genom orden,
gråtit av den underbara rytmen,
men vi insåg också att inget varar.

Med brustet hjärta och slagen själ
tar jag det beslutet som jag fruktat så länge
men visste var oundvikligt.

Oavsett min tystnad och frånvaro,
oavsett känslor och brus,
ger jag dig min sista dikt,
mitt sista tecken,

glöm då aldrig...

att jag älskar dig.