hon
som har somnat på en bänk
stationsnära
håller anletsdragen hårt sammanskurna
till en gul plåthink kvarlämnad
i Guernica

det där smattrandet som alstras
(du skyndar förbi henne)
lyfter ur dina fotsteg
på marmorgolvet

ett lövgrönt skikt som frigör sig
och börjar resa som eftersökt ljus
i hennes andnings pendelslag

i dina steg slår
lövklockor in, lövklockor
slår ut under fotvalven

tre slag
för massan vi drar i med invärtes händer
för pölar efter utsmälta famnar
för kråkornas grepp om
dockornas trådar

slår kropparna
slår kropparna,

kropparna slår -