Bakom ridåerna av våra skuggor

kastar vi tärning


draperade i väntans mantel

viskar vi mantran

mot kulisserna

i väntan på något

oss själva

eller

någon annan


på att en ängels trumpettoner

ska ge oss ben

som bär

oss rakt ut

mot scenens mittpunkt


rakt över

den föralltid

bärande bjälken

som tillåter både

mörkret och ljusets

skuggor att dansa

i rampskenet.