klart jag vet
att detta är livet
som ska tas tag i
levas till tusen
ändå sitter min rumpa
i fåtöljens famn

klart jag borde
vara social
gå långpromenader
tänka på den där figuren
som är min boning
hittar förklaringar
bortom den levandes

händer vill skriva
då måste hjärtat jobba
hjärtesaker och hjärnbry
livet levas så det finns
något att skriva om

men latheten vet inga gränser
den sitter i mjukiskläder
äter godis och dricker kaffe
ser på realityserier och hånler
åt deras patetiska liv
som om mitt
vore bra