Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
strid


den mäktige 2

Snön gnistrade på berget och när solen började sjunka blev landskapet som en rubin av frusen gulröd lava. Slädarna rörde sig saktare nu mot den isiga skaren och ljuset föll mot moder jords svarta skorpa. Det var med ens väldigt kallt på berget.

De första stjärnorna såg ut att lyfta mångubben i ett nät av osynliga trådar, vars fästpunkter var bortom räckvidden för det mänskliga ögat. Hundarna var trötta och människorna. Panos ögon svepte över terrängen och inne bland de svarta granarna slog man läger.
Torkad fisk kokade i grytorna och det vattnades i munnen medan solen svepte bergets täcke av dimma om sig. Nattens tid väntade.

Ett svagt sken av ljus från eldar och facklor vid foten av berget viskade om att en del av klanerna redan anlänt till vintermötet. Den tyngsta vägen genom snölandskapet var redan avklarad uppför berget och genom skogspartier med varg och björn.

Eldarna runt lägret livnärdes med ved natten igenom av två äldre erfarna vakter och åtta ynglingar som med respekt både lydde och lärde. Moltas som nu gick mot de sextio räddade för inte så länge sen livhanken på tre av de yngre lärlingarna.

Två av dem hade somnat och elden hade därför börjat falna. Vargen som var hungrig angrep i utkanten av lägret. Fighten var till vargarnas fördel mot de skräckslagna unga männen. Moltas förlorade tre fingrar och en del av sitt öra när han slaktade fyra av de sex vargar som angrep.

Utan att så mycket som ett ljud av tillrättavisning tittade han på pojkarna efteråt som chockade såg på den kvickt avklarade striden. Hans snabbhet, ursinniga styrka och skicklighet hade förbluffat dem alla och de såg nu på den gamle med nya ögon.

När han knäckt nacken på den sista och lät han den falla ned till marken med dödsryckningar i bakbenen. -Flå pälsen av kräken! Sa han bestämt. De som nu samlats stirrade på pojkarna som skamset nickade tyst och gjorde som han sagt.

Sällan användes den skarpa yxan utan vilade i bältet men både pojkar och andra män visste att den fanns där.




Prosa av Nils Järn
Läst 209 gånger
Publicerad 2012-11-09 22:47



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nils Järn