Jag hade en gång en hund som alltid var glad, ibland lite för sällskaplig, men alltid en god vän. Vi brukade springa tillsammans vilket nog hade mer inverkan på min kondition än på hundens. Men den fick stora muskler jämfört med sina syskon, så nog var det något gott jag gjorde.
En dag blev hunden sjuk och jag blev väldigt fundersam. Vi hade inte tillgång till veterinär på nära håll och väntade därför så för att se om hunden ville tillfriskna.
En natt när jag skulle somna kom hunden in i sovrummet och lade sig ner på mattan. Fast han skulle ju sova i köket, så jag tog tag om halsbandet, ledde honom ut och stängde dörren.
Nästa morgon så såg jag att att han fortfarande låg och sov. Det tog en stund innan allting stod klart för mig. Det var klart att en sista önskan kan ändras i sista stund.
Var det sorgligt? Jag kunde ju alltid skaffa en ny hund och glömma bort den gamla. Men nu var jag så osäker.
En dag när jag var ute och gick så hörde jag en hund skälla. Jag snurrade runt och stelnade till. Men även om det gnagde på mig så vände jag om igen och gick vidare.