Mitt bland bergen i den dalgryta där himlen kokade samman människorna till en skara som bara finns där, utan att det är något speciellt med det, ringer Buddha i sin klocka utan att någon hör klangen. Klanglösa klimpar sig klungan närmare och närmare tills alla försvinner och kvar blir bara fågelsången från en ensam orre.

Under en sten
utan att någon märker
framträder jorden