Regnet letade sig ned till jordskorpan, ned och piskade asfalten i den grå staden. Mannen gick sakta genom hallen och stannade upp vid åsynen av sig själv i spegeln. Han såg på regnkappan som liknade en hängande fuktig hud. Han hatade regnet och ville skaka den mulna himlen.

Kontoret hade ett stort fönster och här stod han och tittade ut, oftare och oftare. Kaffekoppen värmde fingertopparna och drycken smakade gott.

Nedanför fönstret stannade buss 38 med en trött utandning och pustade på den blanka gatan. Tre människor gick av. En av dem var en lång man som berusat drog sig mot 12;an, trappan dit han alltid gick även de gånger han var nykter. De andra var nya ansikten och han undrade om de var där för att besöka honom och hans grå rum.

Att hon ganska amatörmässigt färgat håret med ett medel från en hylla på Konsum syntes liksom sanningen i hennes liv, hennes ögon. Hon ville vara fin.
Nervöst trummade hon på sin röda väska som hade spår av regnet. -Det är alldeles hopplöst! Sa hon med gråten i rösten och en uttröttad melankoli spred sig inifrån magen och ut i fingrarna på honom.
Han log varmt och medlidande mot henne och hon såg förläget ner i den gröna mattan av kontorsstandard.

De som kommer till mig håller på att upptäcka något väldigt viktigt. -Jaså? Hon tittade undrande på honom. -Ja det faktum att saker sällan räcker till, sa han lite tyst, nästan för sig själv. Hon tittade allvarligt på honom och undrade mjukt hur det var fatt? Hennes ögon såg medlidsamt, förvånat och med ett nytt sken på honom.

-Bra dagar är sällsynta och därför en väldigt högt värderad handelsvara. -Förlåt, sa hon med än mer undrande blick. Kan ni bevara en hemlighet, undrade han? Hon kände sig som en mal som drogs mot ljuset och snart skulle krossas mot en lampa av ström som dödar.

-Ja sa hon tveksamt och han viskade att han nu var tvungen att övertyga henne om att han inte var galen utan bara lite...hmmm uttråkad och annorlunda...

Därefter sa han...-ni kommer aldrig att få genom era krav för de godkänns inte av mig, jag kan bara rekommendera. Men ni skall få en annan hjälp om ni kan lova mig att ni uppfyller tre krav?

Hon tittade förvånat på honom när han öppnade en väska som hela tiden vilat under bordet. "Hopp" stod det på den. Därefter öppnade han väskan och tog upp 300000 kronor, stoppade dem i en konsumkasse och gav henne.

-Men...sa hon undrande