Ännu finns det hos mig
det orörda, svårrörbara,
arvet som du lämnade
mellan speglingarna av
väggarnas steg och
dina egna oförstående
suckar;

vi skulle kunna uppehålla oss vid det
eller lägga det i ett skrin
omgärdat av blå rök
vi andra, vi
som blev kvar
en stund