En liten flicka satt på stranden, inte olycklig alls

Så kom en vind förbi. Såg på när hon ritade i sanden - sina drömmar ritade hon och en häst

Vinden berömde den lilla flickan, pustade och vinade, lade sina vinddrivna armar runt hennes liv

Vad gjorde väl det att sanden - som nyss varit fylld av figurer - nu låg räfflad och tom... (sånär som på snäckor och kryp). Ingenting gjorde det. Ingenting

Över havet framför dem virvlade vågorna, alldeles vita, grå och vita fåglar guppande på varje våg

Flickan och vinden håller varandra i handen. Månen ovanför, ej att förglömma