Spillror, jag är en spillra av mig själv
Svag, så mycket svagare än jag trott
Jag vill mer än jag klarar
Blod som rinner längs min arm

En spillra av mitt forna jag
Jag kommer aldrig bli detsamma
Jag skäms
Skäms för att möta din blick

Min älskade, som finns där
I vått och torrt ger han sitt stöd
Och vad är tacken?
En dans tillsammans med rakbladen

Låter de smeka min hud
Först försiktigt, lent och mjukt
För att sen trycka till - och dra
Sen då. Det varma bloden smeker min hud.

Jag kan inte få det ogjort
Jag ångrar mig
Skammen biter.
Hur ska jag berätta.


Jag är en spillra av mig själv.
En spillra som inte blir densamma igen

Förlåt. förlåt. förlåt.