Mörker. Ett evigt mörker. Dagar som flyter ihop med natten.
Natten, då man ska sova tryggt - men det är då jag är vaken.

Jag skräms av människor, så det är på natten jag tar mina stilla promenader.
Jag ser hur det kastas skuggor av min kropp

Det enda liv jag märker av är fåglarna och någon stadsråtta som springer över gatan, i jakt på föda.

I parken sätter jag mig och andas in den kyliga luften som det är i september. Det luktar liksom gott.

Det luktar kallt och löven faller sakta mot marken. De ser varma ut till en början, men när jag vänder om för att gå hem så är de täckta med frost.

Det är en ovanligt kall september i år, men det gör mig inget.
Det är en vacker höstnatt, löven skimrar i gul, orange, rött och guld. Så men frost likt silver på det.

Men nu är det snart morgon och det är dags att gå hem