Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

DEN BITTRA SANNINGEN


Den eviga korridoren som inte har något slut
Ljuset sipprar in, men ändå bara mörker.
Inlåst, utegångsförbud, psyk
Är trött på detta nu

Vill helst bara komma hem
Hem till min egen säng
Min man
Mina djur

Men, känslan när man inser att man inte kan
Klarar inte av vardagen
Litar inte på mig själv
- Ångest

Den ständiga ångesten
Depressionen
Uppgivenhet
Självmordstankar

Svart. Allt känns bara svart.
När får jag komma ut?
Skogen, jag behöver skogen
Det är där jag finner ett lugn

Men jag får inte gå dit
Inte utan personal
Vill ut, andas frihet
Men jag sitter fast




Fri vers av MissManic
Läst 118 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2015-01-19 16:54



Bookmark and Share


  MissManic
Marita & Lena

Det känns så hopplöst just detta med att inte kunna komma och gå som jag vill.
Jag är så van vid att gå ut flera gånger om dagen eftersom vi har hund och nu ser jag bara avdelningen och rökkuren.

Men jag får i alla fall gå ut med min man 1 timme åt gången, så jag kan ta mig till skogen som ligger strax intill :)
2015-01-20

  Marita Ohlquist VIP
Text som berör!

2015-01-19

    Lena Söderkvist VIP
Du måste gå dit med en vän. Kram på dig. Modig poesi du skriver.
2015-01-19
  > Nästa text
< Föregående

MissManic
MissManic