Män och kvinnor
dundrar förbi utanför
de är på väg mot natten

ekot dör ut
tystnaden reser sig igen
hösten tar strupgreppet som förut

asfalttankar, hårda ord, mjuk hud och kall andedräkt
kärlek bland betong, t-bane doft och komprimerad luft

om jag vore en av dem
om jag vore bland nattmänniskor
drömmande, så vaken
en sådan vacker dröm

multna, fuktiga löv
parkerna har fallit i glömska
jag letar efter hål i tillvaron
några ord som kan ta mig vidare

i suset i stationen
nyligen avstigen
sökande efter rätta det tillfället
de rätta spåren

rälsen visar vägen
det inkommande
blir det avgående

nattens magnetism lockar
människorna dröjer sig kvar
de drar sig till varandra

det är därför de är människor...