(Igår.)

satt jag vid din minneslund i kyrkogårdsvädret
vet att du var där för jag kände
dina andetag i nacken

kanske var det dimma,
men jag har känt din pappanärhet förut
och du lyssnade

jag talade till dig
viskade feberdrömmar i mörkret

tur att ingen såg
mer än du
och tusen andra vilsna själar

(Idag.)

så knäckte jag av en skör rossjälk
och jag tänkte på hjärtan, hur sköra de är
att de kan knäckas likt rosstjälkar

liv kan brytas av (oavbrutet)
men

mitt hjärta
kan iallafall inte
vissna

(Nu.)

ska jag bryta tystnaden
likt rosstjälkar och fragila hjärtan
för vi ska

ändå bli ett med döden och ha
dödens breda leende på läpparna

då folk har slutat att viska
"lever du?"

men nu har jag ett liv kvar att leva
jag har hjärtan kvar att knäcka
även de


som är gjorda utav sten.