Min hud är trasig
och jag vill inte börja om,
det har jag redan gjort så många gånger
vi kan åka till månen
men inte vrida tillbaka tiden
eller vinna striden utan att bli skadade för livet
musiken dränker mig i tårdrypande melodier,
fantasier om kärlek och hemska tragedier

paus
intervaller,
snarare jag faller

ner i mellanrummen
(där
hennes händer finns)


de säger att jag är impulsiv,
destruktiv och så kreativ att jag
kan skriva i sömnen
jag
målar upp vår framtid
på blodiga lakan
och undrar

när hon ska lämna mig