Det brinner i molnen och allting färgas rött
röken sprider sig och brandlarmet tjuter
jag andas ut rökmoln och folk frågar
när jag började att röka,
och jag säger att det
är molnen som
suckar



(rökpaus)

cigarettfimparna på skolgården
är lika nedtrampade som människorna
jag hör fördomar från väggarna,
de rinner ner
som

v a t t e n d r o p p a r


*

du säger att du är emot våld
men ändå
slår du mig med häpnad,
drar mig baklänges i gruset
och stampar bokstavligt talat
stampar upp stigar i mig

trots alla fördomar
är det vi som står kvar,
vi rinner ner för gatorna som
glädjetårar rinnandes längs med
röda vallmokinder