Det var aldrig meningen att göra er besvikna

och kanske var det fel att ringa er

men när jag föll i det där diket
när jag låg där i fosterställning
med fötterna i lerigt vatten
och tungan hade slut på ord
medan jag skrek mig tom

då ville jag bara ligga där mellan er
och bli tröstad så där man bara kan bli
av sina föräldrar med tårar under ögonen

hela min existens skrek efter er hjälp

och jag vet att ni tvivlar på allt jag är
för 20 i fyra en torsdags morgon i november
ser ett trasigt rum som luktar sött av vin
lätt ut som ett pundarhak

och den leriga dottern med maskara under ögonen
som en ner knarkad liten flicka

och det ända ni sa var

"Du skrympte från en vuxen till ett barn på ett ögonblick."


Och jag såg inget annat
än era nervända blickar genom mina suddiga ögon