Jag föll för en kort romans och allt jag fick ha kvar
var näsblod och abstinens och en vilja att ha mer

Jag lurade aldrig mig själv att dom brydde sig om mig
men jag visste alltid att dom brydde sig som mig
Det var bara värt det när vi hade något att vinna
och vi gick med på vad som helst

Vi sa att vi levde villkorslöst
men det var villkoren som fick vår värld att gå runt

Vi hade alla våra pris och drog nytta av varandra
men gränsen mellan att nyttjas och bli utnyttjad är hårfin
och jag tror än idag inte att han någonsin förstod
till vilken grad jag hade kvävt mig själv
för att låta honom röra vid mig








Jag vaknar och vet inte vad som är verkligt
Jag känner mig skygg och längtar tillbaka in i dimman

Jag kan inte andas
ge mig något att andas in
jag vill inte leva
eller är det ett spel det med?

Det slår mig ibland hur levnadsglad jag verkar bland andra
det är sjukt vilka skådespelare livet format oss till