Vi rökte gift och andades varandra
flydde livet och alla dom andra
och efter vi krossat gräns efter gräns
trampat snett och glömt hur man skäms
åkt för långt och missat vår hållplats
är jag rädd att vi bara hade döden kvar som insats

någonstans på vägen tappade vi alla vi känt
men vi ryckte på axlarna, sånt var lätt hänt
och när man inte längre har något annat kvar
blir det oftast så att varandra är allt man har
och när vi lekt för länge med alkohol och knark
låg vi tillslut med varsin inbillad hjärtinfark

bland flaskor och rus skapade vi oss en verklighet
föraktade alla och deras så kallade mänsklighet
och trots våra fel och brister
hölls vi fast vid varandra av något slags klister
tills vi ramla ner och gick på grund
men trots det kom vi aldrig riktigt underfund
med vad som var fel och vad som var rätt
vi bara höll fast vid det som kändes lätt

så tack för tiden och det som var vi
för det som varit och kunde bli
men det blev för mörkt och det blev för kallt
så hejdå min vän, du som var mitt allt
det är dags för mig att byta tidsfördriv
och börja bygga mig ett eget liv