Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Aldrig utan dig

Det gör så ont att stå själv
när vi två alltid hållit varandras händer
och sprungit för fort tillsammans
och jag trodde att det hjälpte dig
att hjälpa mig själv
men du springer och jag står still

Världen är så kall och trist och grå
men jag antar att vi färgade den
när vi levde för att dö och ja
allt var så fint och färgglatt
med så sköna vibrationer
som tog hand om precis allting
som behövdes tas hand om
och även om vi sakta tog livet av oss
var vi just där och då
mer vid liv än dem flesta någonsin får

Jag saknar dig, jag saknar oss
jag saknar hatet mot allt och alla
jag saknar kärleken till varandra

Jag tror att vi blev gudar i varandras ögon
och ingenting skulle gå fel när vi var med varandra
och oavsett vad så skulle du och jag alltid överleva
och vi trodde det tills vi inte längre
kunde förneka att vi var dödliga

Och jag vet inte längre om jag vill stå kvar här
jag ser inte hur vi skulle kunna överlevt den vägen vi sprang
men jag vet inte om jag kan få dig att svänga av

men du vet att jag hellre dör med dig än överlever ensam





Fri vers av Bline
Läst 331 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-05-01 23:15



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Jävlar. Det var längesen jag läste något såhär bra.
2013-05-26
  > Nästa text
< Föregående

Bline
Bline