Är människan fri eller fången
Är hon ensam ansvarig för gärning som är begången
Är hon dömd till frihet som filosofen menar
Eller har hon likt Sisyfos att rulla stenar
Uppför en backe i ett ständigt tvång
Gång på gång
Ett evighetens kretslopp
Utan förskoning och hopp

Eller är friheten människans dilemma
Ett rop ur strupen med smärtfylld stämma
Av ångest framdriven ur ständiga val
som hos henne förorsakar allehanda kval

Kanske finns ändå en förlösning djupt där inne
Bortom vårt begränsade synfält och sinne
Något som vi för tillfället inte ser
Men som vi kan komma i kontakt med mer och mer

Då vi på tidens och tillvarons våg rider
Allteftersom livet framskrider
Och vi slutligen spränger den vall
Som kommer av att vi fullföljer vårt kall

För att sedan gå till vila och rast
I motsats till och i stark kontrast
Till det ständiga jagandet efter mer och mest
I en aldrig sinande längtan efter eufori och fest