Vi lever våra liv främst i mellanrummen
Inte i himmelshöjden eller källarrummen
Utan i mellanrummen
Mellan det som verkar vara och det som är
Det som skapar förvirring och det som lär

Människan är i sanning en födelseplats
Där stora tankar möter allsköns krafs
Mäktiga stormar skapar tumult
Föreställningar gör sinnet fullt
Leder oss in i eviga återvändsgränder
Som begränsar och kringränner

Men nästan omärklig är hjärtats vind
Den ser inte men är inte heller blind
Talar så tyst och stilla
Utan att förhäva sig eller förvilla

Tar oss ut ur mellanrummen
Där himmelshöjden möter källarrummen
Tills de upphör att finnas
Gör så att vi svårligen kan minnas

Att vi någonsin varit där
Att vi alltid varit här
Början och slutet på en resa
Pånyttfödelse och Palingenesia
Bo R Axelsson