Jag har varit i öknen

sedan ungdomsåren


tappat fotfästet

mer än en gång


men hållit ut

i lidandet


ihärdig i bönen

som Paulus lärde


och i kväll föll till fullo

bördan av förkastelse


skuld, skam och sorg

som förföljt mig


i alla dessa år

som bara Gud vet


omfattningen av

i avlösningens stund


Min iranska syster i tro

som läser till präst


stack i min hand:

"Till min älskade syster:


Min bön är att himlens fönster

skall vara öppen över dig


och din familj


Guds välsignelse

ska flöda över er"


"Huru ljuvliga är inte

glädjebudbärarens fotsteg,


när han kommer över bergen,

för att förkunna frid


och frambära gott budskap

och förkunna frälsning,


när han säger till Sion:

"Din Gud är nu konung!"


Jesaja 52:7