Jag skulle vilja ligga tyst och dregla i ett årtionde. Helt stilla på rygg, fullkomligt apatisk, på ett mentalsjukhus. Där skulle jag ligga på mögliga lakan men utan smådjur krypande på magen. Den enda rörelsen skulle vara dreglet längs med hakan och det sakta fladdrandet från de alltmer förruttnade vita spetsgardinerna. Och så skulle jag ligga tills jag en dag, av egen fri vilja, väljer att resa mig upp.