krökt rygg
med ansiktet nere i
träytan
kallsvettig panna och hårt knytna
nävar
- som jag bävar
skuld ångest och en lätt kylig
bris av
avundsjuka

så kom världen
och svepte in mig i tusen -
kanske snarare miljarder
stjärnor
lös upp min
tillgivning
och värmde upp min verklighet
med lite gnistor

gnistor ifrån en varm filt
spunnen på
glitter och solljus
över mina axlar men ändå täckande
hela livet mitt
tills allt

allt jag hatat på denna jord
försvann med stjärnorna
stjärnorna från en filt
upp tillbaka i

rymden