Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Min kära, enda vän...


Död fågel

Det ligger en död fågel på min trapp
Han tog sitt sista andetag
Utanför mitt hallfönster

Kära fågel,
Jag vill vara alltid din
För du skapade allt detta
För du gav mig så mycket
Du gav mig alla dessa skratten
Du gav mig ärligheten i livet
Ty,
Du gav mig bekännelsen
Och tilliten
Du gav en liten bit av dig till mig

Men jag klamrade mig fast vid bitarna
Efter explosionen
Krampaktigt med gråten i halsgropen
Och det krossade mitt hjärta

Jag ville inte se slutet -
Jag ville se dig.
Min sorg kom inte från främmande länder
- Det var enklare än så -
Det som fick mig att gråta var
Att jag kanske aldrig skulle kunna få dig igen


Kära fågel,
Du är liten nu, men stor imorgon..

Kära, kära fågel
Du dog
Men kanske ändå inte
För varje gång jag ser dig
Lever du ju
I illusionen
I drömmen
I evigheten
I mig


Och, en dag kommer du resa dig upp
Bara flyga iväg
Och då vet jag, visste, vetat, kommer alltid att veta


Att ingen i hela himlen kan sväva så högt som du,




Fri vers av the fool on the hill
Läst 308 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2013-10-05 01:42



Bookmark and Share


    ej medlem längre
det bästa du skrivit!
2013-10-06

  SellwiN VIP
Bra skrivet!
2013-10-05
  > Nästa text
< Föregående

the fool on the hill
the fool on the hill